Det finns inte många saker som klår sommarstockholm, även ifall man stått upp en hel dag och antagligen snart får störda biceps enbart på högerarmen av allt glasshävande. För man kan alltid sätta sig ner på kvällen. Helst på en gungande uteservering.

(Sen kan man trots detta ha lite smålandsabstinens, men den får snart en dos)

Midsommar spenderades jobbandes med kära Camila och de andra ca 10 kunderna vi hade på hela dagen. Till slut gav chefen upp och lät oss stänga klockan fyra, då drog vi på oss klänningarna och parkerade oss med fint sällskap på en balkong och en kväll/natt fylld av jordgubbar, partyalias, bra musik, midsommarmat, den traditionsenliga lilla biten sill och mycket skratt. Det blev inte mycket sömn, därför tackar jag alla stockholmare för att de låg hemma bakis på midsommardagen och att det inte var en kotte på jobbet!

When you're through thinking, say yes

Sådär klockan kvart över fem en torsdagmorgon, trots den tidiga timmen, trots grått och mulet väder utanför fönstret och med en kopp kaffe i handen och en bra låt på i lurarna så känns det som att detta kommer bli en väldigt bra dag. Därför måste jag dela med mig av denna bilden, bilen som skymtades på väg till IKEA för ett par månader sen. Antagligen den värsta ordvitsen någonsin?

And my friend calls me up
He says 'How have you been?'
I say 'Dear, I've been well
Yeah, the money is comin'
But I miss you like hell
I still hear you in this old piano, yeah'

She says 'Andy, I know we don't talk as much
But I still hear your voice in these old punk rock clubs
Come on, write me a song
Give me something to trust

Jag skulle med ganska stor självsäkerhet påstå att veckan som gick, mellan gröna lund, tre biobesök, en saknad vän, mycket skratt, några blåmärken, några inte helt okej facerapes, en sjuk skräckfilm, en galen bergochdalbana, en partynatt som spårade ur, en root beer, en nyfunnen talang för att prata tyska, soligt väder, alldeles för mycket kaffe, en arbetsintervju, och två av de bästa människorna jag vet;
-var en sjukt bra vecka.

Så. Det här med tid. Tid är pengar. Tiden rinner ut. Tiden går så fort. En gång i tiden. Vår tid. Har jag tid? Sakta ner tiden lite. Jag vet inte jag. Något jag kan säga åtminstone att det där med att tid är pengar är ren bullshit. En vän till mig sa en skön sak för några dagar sen. "You know, Hanna. I never cared about money, I refuse to. I always think like this, The money doesn't make me, I make the money." Ganska befriande tanke, eller hur? Varför låter vi fenomen runtomkring oss styra hur vi lever våra liv, när det enda vi egentligen borde bry oss om är hurvida vi lever liv som vi älskar och som vi känner att vi kan stå för? Likadant borde man kanske tänka om tiden, tiden väljer inte saker åt oss, vi väljer själva vad vi vill lägga energi på. Relationer vi vårdar, upplevelser vi förälskar oss i, vänner vi lägger energi på, stunder vi älskar och en vardag som vi formar på ett sådant sätt att till och med vardagen i sig själv blir något vackert. Har jag tid? Klart du har. Klart jag har. Det gör inget att tiden går fort, att tiden rinner ut, att denna tiden just nu en gång förvandlas till en gång i tiden. För du är här. Du finns. Nu.

Not change the world exactly, but the bit around you

två av de absolut finaste och varmaste dagarna på länge, och här ligger jag i min lilla bunker. men inte är jag bitter, förra veckan hade jag en massa fina dagar:

(haha, adam, känner du igen minen?)