Some days I can't believe
Others, I'm on my knees
Trying to be heard
Well kids, Johnny said it all. Vissa dagar tror jag. Tror på att livet är värt att levas och att vissa människor finns kvar för alltid. Tror på att ren kärlek finns där ute och att livet finns bortom det grå. Vissa dagar så tror jag att jag förstår allt jag behöver. De dagarna känns det som att jag står i själva kärnan av allt, som att jag kan se från alla håll och som allt är glasklart. Som att jag kan slå på stort, som att jag kan skapa vackra saker och läka människor. Som att jag kan ge hur mycket kärlek som helst och som att jag helst skulle vilja ha alla mina älskade i famnen och krama dem hela tiden. Som att mitt liv är mitt och jag inte behöver bekymra mig om alla frågetecken, utan bara leva och vara lycklig. Som att smärtan inte behöver vara med, eftersom jag står i universums mitt och betraktar den istället för att den betraktar mig. Tror på att jag lever.
Vissa dagar tror jag.
Andra dagar kan jag inte. Kan inte tro på något utav det. Det är såna dagar som jag vill bränna alla broar jag har, supa mig riktigt skitfull och lägga mig under en sten vid världens ände och gråta tills universum tar slut. Eller skrika att jag hatar någon som jag egentligen älskar och sedan skära av sladden mellan hjärnan och hjärtat så det inte känns. Såna dagar som jag vill ge upp allt jag kämpat för, riva sönder allt jag skapat och göra om mig själv till en mindre naiv människa. Såna dagar tror jag inte på människor, inte på presidenter eller pastorer, främlingar eller vänner, mig själv eller någon annan. Vill förbanna all makt, all politik, alla religioner, alla länder, all propaganda, alla synsätt, alla som tror på något. Såna dagar litar jag inte på att något är verkligt, litar inte på att livet finns eller att riktiga relationer existerar. Såna dagar rivs alla sår upp, alla ord som borde varit glömda för längesen, alla scener som inte får visas spelas upp. Tror inte att jag andas, tror att jag glömde andetagen någon annan stans och dog där. Önskar att jag dog där. Önskar att mänskligheten var död. Såna dagar märker jag inte det vackra, känner inte av kärleksfyllda ord och ser ingenting någonstans.
Såna dagar tror jag inte. Inte på något.
Idag, tror jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar