jag hatar att prata i telefon. jag hatar när telefonen ringer, jag hatar att svara, jag hatar att prata. ifall du ringer hem till mig när jag råkar vara ensam hemma så kan du vara 90% säker på att jag inte svarar, ringer du min mobil finns det lite större möjlighet att få svar. det är inte det att jag kollar vem som ringer och sen inte svarar, jag bara bestämmer mig för att inte svara helt enkelt.
min familj och mina vänner blir galna på mig över detta. varför inte svara?!
jo, gott folk. här kommer ett exempel.
igår ringde min mobil, och av någon anledning bestämde jag mig för att kanske svara. jag kollade nummret och det var okänt. då tänkte jag att jag minsann borde ta tag i min telefonskräck och börja svara, här och nu. hur farligt kan det vara liksom? det kanske är någon som vill säga att dom tycker om mig eller att jag har vunnit en årsförbrukning av o'boy.
-hej hanna, jag ringer från din tandläkare och vi ska boka en tid du kan komma hit!
allvarligt talat liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar