Valborg utan sol

En grå valborg. Grå ute, grå inne, grå i sinne. Saknaden håller på att bryta sönder mig inifrån och ut. Just idag när våren ska invigas och Skype inte finns tillgängligt. Jag vet inte vad jag ska göra. Det enda kroppen skriker är Kom hem, snälla Kom hem. 

Imorgon är en ny dag, en dag närmare. 

Kvällsljus

Jag tror att just är kvällarna på våren som är svårast. Dagarna sov jag ju. Kvällarna med det där lila ljuset, tystnaden och vinden i vitsipporna och den där stillheten. När grillglöden har slocknat och soldyrkarna gått in och det bara är det där vackra tysta kvällsljuset kvar. Då är det jobbigt. Då påminner det mig. Det är som att det där kvällsljuset fungerar som en såndär uv-lampa, under det exponeras ärren. Sedan på morgonen har de bleknat och i det bländande dagsljuset syns inget alls. Tills kvällsljuset smyger sig på.

En kväll i april

Campus doftar grill, alkohol, solsken och cigarettrök. Solstolarna har krafsats fram ur förråden, batterier har köpts till högtalarna och solkrämen har glömts att strykas på. Vitsipporna står i backen bakom tufvan och pollennysningarna är ett faktum med grönskan i björkarna. Avici och pharrell williams blandas med klassiker från journey och vengaboys. De vita conversen ses vart man än går, solglasögonen likaså. Bakom dem gömmer sig ögon röda av allergi eller av ovanan vid solen. De närmsta veckorna kommer medborgarna på campus slitas mellan att behöva kämpa med b- och c-uppsatser och slutexaminationer och att vilja lapa i sig varje sekund av sol och liv. Någon annan kommer slitas mellan att vilja att sommaren ska lida mot sitt slut fort så att han kommer hem och att vilja njuta av den. Och på något sätt kommer de lyckas göra båda. De lyckas alltid. 

Du.

You are worth every mile between us

-and more.

Sömnlös

Det går inte att somna. Jag saknar din kropp här bredvid för mycket. 

Ångesten

Plötsligt sitter du där som en gammal oönskad vän på axeln och trycker nedåt. Trycker ned mina fötter och axlar så att de sjunker ned i marken och försvinner långt därnere och drar mig ned. Andas och dricker kamomillte trots att det är skitsnack som inte hjälper egentligen. Säger högt att det bara är jetlag och trötthet och nickar och hoppas att det är så.

The big Apple

98 dagar - nere på tvåsiffrigt!!

Befinner mig just nu i hemstaden till sex&the city, seinfeld och friends! Det stora äpplet har tagit mig med storm och trots jetlagen som gör sig påmind då och då så är det hittills en fantastisk resa! Jag har varken varit uppe i empire state building, varit ute hos frihetsgudinnan eller vid ground zero - och helt ärligt kvittar det för mig denna resa, då tar jag det med min man när vi åker hit. Jag har istället druckit liiite för stora och många cappuccinos från starbucks, gått och shoppat i vintagesffärer, ätit new york steak, varit på carrie bradshaws gata, stått mitt på times square vid midnatt, kommit till himlen på victorias secret (och kommit ut med lite för många grejer) och såklart ätit american pancakes alldeles för mycket maple syrup. Nu väntar en kväll med middag och sen promenad i chinatown!

En åttondel

Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha honom hemma just nu. Skulle kunna ge upp jordnötssmör för resten av livet om jag vaknade imorgon och det var den 26e juli. Vakna och känna den där starka armen runt mig som får allt annat i hela världen att verka oviktigt och att vi bara skulle kunna ligga kvar hela dagen. 

Men det är inte riktigt den 26e juli ännu, men en åttondel av tiden har åtminstone gått och i övermorgon åker jag till new york. 

Och hela tiden tänker jag på dig, längtar efter dig med varje cell i min kropp. 

Dagar

Jag vaknar och läser norgonmeddelandet du skickat innan du gått och lagt dig. Ler inombords för hur lyckligt lottad jag är. Jag dricker två kannor kaffe om dagen, svart som natten. Äter riskaka med jordnötssmör och banan och försöker hålla mig till bara en om dagen. Unnar mig två paket hallon trots att de är svindyra. Äter dem till mitt nattsvarta kaffe och försöker att inte tänka på hur många dagar det är kvar tills du kommer hem. Går till gymmet och kämpar på med vikter och spinning och skrattar mig igenom yogapass och hur ovig jag är. Dricker te med vänner och försöker ha roligt. Tittar på timtals modern family och tänder ljus och försöker hålla lägenheten ren. På kvällen får jag rita det efterlängtade krysset i kalendern som symboliserar att det är en dag närmare och sen somnar jag i din stora svarta tröja och skickar ett god morgon meddelande till dig.

Och hela tiden längtar jag efter dig.

Lycklig

Jag har definitivt haffat mig världens bästa man.

Så tacksam

Hur mycket kan man längta efter en människa på en vecka? Olidligt mycket. Sen så får man se det där vackra ansiktet på telefonskärmen och får höra den där lugnande rösten och då vet man, att det spelar ingen roll att det är så många veckor kvar tills han kommer hem, för vi, vi är perfekta. Vart vi än är. Och då känner man plötsligt något annat, man känner tacksamhet. 

Längtan

Dagarna går ju åtminstone framåt, även om de är jobbiga eller inte. Det får man ändå trösta sig med. Fem dagar har gått och jag har jobbat, pluggat, skrivit, varit i skolan, umgåtts med vänner och tränat. Så dagarna går ju, det gör dom. Men de är inte roliga. De är inte fina trots att de är soliga och mitt skolarbete är inte välskrivet och mitt huvud värker. Men dagarna går i alla fall. Snart blir det bättre, när internet är fixat. Så att jag kan se hans ansikte när han går och lägger sig eller när jag vaknar. När vi faktiskt kan prata med varandra och berätta om dagen. Då blir dagarna ljusare, det vet jag. Men just nu i den här stunden på universitetsbiblioteket och ett Skype som inte fungerar så är dagen mörk, trots att det är strålande sol.