Jag tror att just är kvällarna på våren som är svårast. Dagarna sov jag ju. Kvällarna med det där lila ljuset, tystnaden och vinden i vitsipporna och den där stillheten. När grillglöden har slocknat och soldyrkarna gått in och det bara är det där vackra tysta kvällsljuset kvar. Då är det jobbigt. Då påminner det mig. Det är som att det där kvällsljuset fungerar som en såndär uv-lampa, under det exponeras ärren. Sedan på morgonen har de bleknat och i det bländande dagsljuset syns inget alls. Tills kvällsljuset smyger sig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar