Jag vill stanna här omgiven av vita lakan i vår säng tills du kommer hem. Vill inte gå runt och nicka och prata och le runt människor som om jag faktiskt lyssnar på dem eller trivs i deras sällskap, som om jag inte saknar dig varje sekund så mycket att det gör så ont och att det enda jag ser fram emot är att få sätta krysset i kalendern. Vill gå upp sent och lägga mig tidigt så jag slipper vara vaken och räkna timmarna.
Så känns det ikväll. Kan dagarna bara gå fortare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar