Tågtankar

Jag fullkomligt älskar att åka tåg. Har alltid gjort. Sen jag var liten och fick åka med storebror på tågtripparna till Skövde och tillbaka. Jag och Isabella åkte fram och tillbaka, och ibland åkte jag själv. Det gjorde mig inget, jag hade fått låna brorsa ns minidisc, det var ju det senaste back then, och det var så jag blev bekant med dixie chicks. Goodbye Earl och Long Time Gone gick på repeat.

Idag är det The Killers som strömmar ur lurarna på min iPhone. Just Another Girl och Here with Me blandat med äldre låtar som Spaceman och A Dustland Fairytale. Jag älskar dem. Älskade varje sekund av spelningen med dem på Hultsfred 2009 iförd regnponcho, leriga och lyckliga stod vi och hoppade och skrek och bara lät det där nästan magiska soundet strömma över oss. Över mig. 

Det har varit för lite musik i mitt liv på sistone, för lite konserter och spelningar och trängsel och för högt ljud. 

Jag älskar att åka tåg. Även om det är sent eller blir stillastående eller om jag sitter bakochfram eller bredvid en gråtande unge eller om någon äter vitlök eller med Dixie Chicks eller The Killers eller någon annan i lurarna. Jag älskar det. Det tar mig till platser jag vill och tar mig ifrån platser jag vill fly, och framförallt så för tåget mig till dem jag älskar. Idag för det mig till Göteborg.