150505

Hej,

Hanna på tåget här igen. Denna gång på väg från Stockholm för förhoppningsvis sista gången innan det om en månad är dags att flytta dit igen.

Den tiden på året nu igen. Idag är det den femte maj så det är några dagar sent men jag her varit upptagen med något; mitt liv. Det brukade krävas att livet slutade i några timmar men det gör det inte längre. Tyst i bakhuvudet ägnade jag dagen en tanke medan jag satt och lekte tittut med min brorson. Sen ägnade jag det några tankar senare på kvällen men sen fanns det inte mer tid. Och det måste ju vara bra, att det inte behövs längre. Begraver mig i musiken som inte får spelas alltför ofta nu på tåget, min ensamtid. Mellan plikter och jobbsökande och tentor så är det bara jag och hörlurarna och musiken och Norrköping, Linköping, Tranås och alla andra städer som susar förbi.

Jag tror att vädret hjälper. Det är inte sådär pressande soligt vackert nostalgiskt kvällsljus. Det har varit ganska regnigt, tror att det hjälper övergången från det mörka halvåret till det ljusa.